I augusti-september 1936 fylls den finländska pressen av rubriker om FOLKFRONTSPROMEMORIAN – närmare bestämt Detektiva Centralpolisens hemliga promemoria om organisationer som misstänks vara lämpliga mål för det förbjudna kommunistpartiets infiltration.
DC försåg myndigheter och enligt deras egen bedömning pålitliga organisationer (som skyddskårerna) med sådana listor och rapporter. Grupperna och personerna som på så sätt hade kartlagts hade oftast ingen aning om läget. När Förbundet för mänskliga rättigheter, som Erkki Vala var med och grundade 1936, var tvungen att gå till Helsingfors rådstuvurätt för att få tillåtelse till registrering, råkade en tjänsteman med övernitisk tilltro till offentlighetsprincipen (eller bristfälliga order från DC) tillsända förbundet en kopia på promemorian. Chocken bland allmänheten var stor när hedervärda borgerliga politiker som agrarförbundets lantbruksminister Kalle Jutila visade sig stå på listan. Jutila avgick, och statsminister Kivimäkis regering hamnade i en kris som kulminerade i misstroendevotum (formellt om ett annat ämne, men mer om det senare)…

Längst ner i bilden ser vi DC:s chef, Esko Riekki, som agerar berättarröst i det här avsnittet. Riekki ansåg bestämt att Kominterns folkfrontstaktik var ett reellt hot i Finland, trots att han själv hade lett DC:s framgångsrika operationer som praktiskt taget krossat kommunistpartiets nätverk i Finland i slutet av 1920-talet. Min föreställning om Riekkis agerande och resonemang baseras framför allt på Matti Lackmans detaljerade biografi Esko Riekki. Jääkärivärväri, Etsivän Keskuspoliisin päällikkö, SS-Pataljoonan luoja, SKS 2007.